jahaja då har det gått en hel månad. det känns som en evighet. jag har försökt att göra saker så att jag tänker på annat. men jag får dig inte ur huvudet. egentligen vill jag inte glömma dig heller. för att du har betydigt så mkt för mig i livet. tänk att pappa fick ett samtal klockan 22:00 från sjukhuset och sa att du av borta.
när jag såg dig ligga där hade du lite öppna ögon och tittade på pappa som stod i dina syn villa. farfar frågade varför du hade gjort detta. men vi försökte förklara för honom att du hade inte gjort det med flit. men han hörde inte riktigt vad du sa. det känns så tungt utan dig. det finns inte många personer som har varit i min närhet som har hjälpt mig så mkt som du har gjort. du gjorde till och med två klänningar till mig förra året. så himla snällt av dig.
men när jag var liten gjorde du en jätte gullig kjol oxå. du har gjort många fina saker åt mig.
Du skulle verkligen ha sätt din bergavning. den va verkligen jätte fin. alla grät för att dem saknade dig så mkt ( eller inte alla. inte morfar eller farfar. farfar gjorde inte det för att han inte hörde va prästen sa). du skulle till och med gilla efterfikat. vi gjorde massa saker. jag lovar att ditt underbara skratt skulle ha ekat i hela lokalen. du skulle ha gjort allt varit perfekt. jag kan lova dig att du hade varit huvudatraktionen som alltid.
jag saknar dig och jag vill bara ha dig tillbaka. men jag vet endå att du aldig kommer kunna komma tillbaka. du e borta för all framtid. jag älskar dig farmor du betyder. jag vet att du inte vill att vi ska vara ledsen för din skull men jag e det ändå.
men hoppas att du har det bra nu.
från din älskade
Johanna Busk <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar