jag som trodde att du någon gång kunde fatta.
att du någon gång kunde försöka hjälpa.
du e den bästa vännen jag har. och jag ska tydligen acceptera när du skar dig i armarna ett antal gånger men när jag säger att jag "dör på köpet" och "jag orkar snart inte mer" så ska du va sur på mig i all evighet.
jag kommer inte göra som i höstas. det har jag lovat. jag lovade dig de efter de med alvedonen.
jag kommer inte säga såna saker. du verkar inte förstå att jag inte tänker bli som i höstas igen.
men tydligen så e det bättre att jag mår SKIT psykist och socialt än bara psykiskt. jag älskar verkligen dig. och du har gjort så mycket för mig. önskar att jag kunde hjälpa dig mer.
men nu kommer jag inte kunna hjälpa dig på ett bra tag. mitt tålamod börjar så smått sjunka till noll. jag vet att du e den enda i hela rosenborg som stöttade mig. men nu börjar jag tvivla om du verkligen bryr dig ibland. jag fattar inte vad jag gör för fel hela tiden men någonting gör jag. och det orkar jag inte riktigt med just nu.

som sagt du e min bästa vän. men nu e de bara lite för mycket för tillfället. inte bara med dig. jag har enormt mycket i huvudet oxå.


hoppas verkligen du väljer rätt för dig. jag väljer i alla fall att ha kvar dig som vän.
drömmer om att du gör det samma.