Jag har fattat en sak. Livet är fan inte lätt. Och jag ska säga er att jag fattar inte hur alla mina vänner kan ha de så bra. Själv så har jag de så jävla tufft med allt men vill inte erkänna de.
Ibland undrar jag helt seriöst varför jag finns. Jag kommer alltid fram till samma sak. Jag lever för mina vänner, min syster(som oxå verkar hata mig just nu), löpningen och min underbara kille. Jag fattar inte hur vissa människor kan leva med sig själva. Att gilla att såra en. Att berätta för alla man känner hur usel jag är som person. Någon som vet hur jag kan komma ur det här. De e fan knappt värt de jag lägger ner. Allt jag gör får jag ändå skit för.
Säger bara att just nu suger livet så hårt. Förlåt att jag är så negativ nu. Men just idag finns inte några ljusglimtar för mig.
Men Johanna :(
SvaraRaderaJag blir ledsen när jag läser det här. Det klart att du är bra och att det är bra att du finns! Du är ju världens bästa Johannus! Jag skulle inte klara mig utan dig!
Och även om man har det jobbigt ibland så vänder det efter ett tag och blir bra - jag lovar!
Kramar i massor <3
Ja, det stämmer på pricken själv pajade jag ju led bandet precis inan praktiken
SvaraRadera